Det är ju plagiat!

Jag kollade på melodifestivalen igår.. Jag vet, jag har ju sagt att jag inte gillar musiken.. Och det gör jag inte.. Men jag kan uppskatta tävlingen i sig, men bara den sista delen.. De andra tycker jag är överflödiga..

Sanna Nielsens låt är precis en sån där schlagerlåt som jag inte gillar! Hon hade alla schlagerattribut, det var fläktar, det var synkroniserad dans, det var tonartshöjning, det var buggtakt så att gamlingarna sedan kan dansa till den när något bäscht (småländska) dansband spelar den på en enslig folkpark någonstans på landsbygden.

Men så till vinnarlåten.. Den var väl helt ok.. Bara det att man har hört den förut! Den är ju ett plagiat på Love grows where my Rosemary goes! Trist! Finns även med Olsen Brothers, men hittar inte någon bra version med dom..

Även Andreas Johnsons låt har ju diskuterats i bloggvärlden.. Den är skumt lik den här låten från Beaches. (Klippet kommer från Älskade dumburk)

Jag tyckte att Sonjas låt var likt en annan låt också, men jag kan inte komma på vilken låt det är! Hmm.. Jag kanske kommer på det..

Men varför blir det så här? Är det så att musiken börjar ta slut? Jag har funderat på hur länge man kan hålla på och skriva nya låtar.. Någongång måste det ju ta slut..? Det finns ju bara ett visst antal noter och ett visst antal kombinationer, så man kan ju inte hålla på i all evighet..

Så jag kan tänka mig att det är därför så många låtar i årets melodifestival är så bekanta.. Det finns helt enkelt inte utrymme för helt nya låtar.. Eller så är det så att låtskrivarna helt omedvetet tror att de skriver en ny låt, men är så inspirerade av musiken de har lyssnat till att det skiner igenom i den "nya" musiken...

Eller vad tror ni? Visst är det ett lite lustigt fenomen.. ?