Bio

Var och såg Dreamgirls igår med pojkvännen. Det var mysigt!

Efter bion gick vi till Texas Burger (tror jag det heter)i Kungshallen. Jag tog bacon och ostburgare utan bröd med sallad. Mycket gott! Det kan jag verkligen rekommendera! Prisvärt också tycker jag. 77 kr för ett "meal". Längre från McDonalds kan man nog inte komma. Ok, geografiskt var ju faktiskt det rätt nära, men det var nog allt.. *s* Smakmässigt befann de sig inte ens i samma stad.. ;) Dit kommer jag definitivt att gå igen!

Så till filmen då. Jag hade höga förhoppningar! För höga visade det sig tyvärr.. Missförstå mig inte.. Filmen var bra! Men inte lika bra som jag förväntade mig.

Det kändes lite konstigt att se Eddie Murphy i en så annorlunda roll från vad man är van vid att se honom. Och han sjöng på riktigt. Alla ni som har sett Shrek kan nog tänka sig hur det lät.. Jag tänkte hela tiden på Åsnan när jag lyssnade på honom..

Sen blev jag lite förvånad över att det var en musikal. Jag hade ju läst om lite filmen och förväntat mig en film om tre tjejer i en sånggrupp.. Men när de helt plötsligt utbrast i sång mitt i en diskussion blev jag lite förvånad.. Men det var bra!

Jag blev särskilt imponerad av Jennifer Hudson! En sån röst! Helt sjukt bra! Jag trodde att det var Jennifer Holliday som hon mimade till, men nej, det var Hudson.. Mycket "hörvärt"! ;)

Blev även imponerad av Beoncé Knowles prestation. Hon är en bra sångerska och skådespelerska.

Sen var det lite kul med de musikaliska referenserna de hade i filmen.. Vid ett tillfälle fick man exempelvis se en sånggrupp om fem svarta ungdomar/barn, men en 5-6-åring som leadsångare.. (Jackson5). Eddie Murphys roll kom jag och pojkvänen fram till antagligen var en blandning mellan James Brown och Otis Redding.

Jennifer Hudsons karraktär var antagligen baserad på Billie Holliday och Aretha Franklin..

Men som sagt, en sevärd film.. En riktig feel good-film..